Paul Ronges blogg

Ny hemsida www.paulronge.se

I¨m moving my blogging to my new home page.
Thank you all, who have followed me here.

Nya "Mosa Mona" dummare än Robinson

Årets Robinson måste vara den dummaste sedan programmet startade för 13 år sedan. Inte ens mobbingen sker med någon finess och TV4 tar till allt desperatare knep (nu senast "Voodoo-röster från utröstade) för att öka spänningen och minska tittarraset.
Ändå är denna Robinson rena "Snillen spekulerar" jämför med den senaste "Mosa Mona-kampanjen".

Allt började med att Metro "avslöjade" en hemlig pakt mellan socialdemokrater i Skåne och Västsverige, förseglad i dokument, som gick ut på att Margot Wallström skulle lanseras som statsminister, medan Mona Sahlin skulle få fortsätta som partiordförande om de rödgröna vinner valet 2010.

Rosemari Södergren har lagt upp Metroartikeln i PDF-fil här på Kulturbloggen där hon också kommenterar.

Kulturbloggen är nominerad till Stora Bloggpriset 2009 och Rosemari vore en värdig vinnare, hon är alltid läsvärd.

Men hennes tolkning av den nya "Mosa Mona-kampanjen" är att Metro, Expressen och Dagens Industri nu kastat masken och visat att de vill ha en borgerlig valseger genom att ge "nyheten" så stort utrymme på nyhetsplats. Tidningarna har nu, enligt henne "öppet visat att de ställer upp på högeralliansen".

Jinges webb och fotoblogg, också socialdemokratisk, talar om en borgerlig konspiration som det inte är förvånande att Metro går på.

Jag tycker det är tråkigt att ledande företrädare för de nya medierna (som ofta kallas sociala eller digitala) har så dålig koll på hur media fungerar och vad som triggar journalisters nyhetsvärdering. Om detta har jag bland annat skrivit här, där jag kritiserar att Aftonbladets Åsa Linderborg vill censurera SVT Rapports Mats Knutsons rätt att betygsätta den borgerliga regeringen då han tjänar för mycket och bor på fel ställe i Stockholm.

Problemet är inte att media skriver om en sådan sak som en hemlig krisplan för att peta Mona Sahlin, det vore tjänstefel att inte göra det.

Min kritik handlar istället om att det är så aningslöst, uselt och bottenlöst dåligt utfört - som journalistiskt hantverk!

Alla med minsta hum om hur sakläget ser ut (och det borde journalister som skriver politik ha) inser ju att denna pakt, om den finns, är fullständigt idiotisk och dömd att misslyckas:

• Mona Sahlin är nyligen återvald på den senaste partikongressen, där inte ett pip sades om delat ledarskap.

Och partikongresser får sägas ha en viss betydelse som högsta beslutande organ i en demokratisk organisation.

• Margot Wallström har upprepade gånger avvisat lockropen att bli partiordförande.

Nu skulle hon plötsligt bli statsminister (!) utan att ens ha plats i riksdagen. Och utan att ha deltagit i oppositionsarbetet. Man pekar på det delade ledarskap som av och till funnits i Norge, men Sverige har inte alls den traditionen.

• Wallström skulle inte kunna bli statsminister med mindre än att Mona Sahlin avgick.

Aldrig att hon skulle svälja förnedringen att inte få bli statsminister för att partiet tyckte att hon inte höll för posten.

Jag har aldrig tvekat att kritiskt granska hur Mona Sahlin driver sitt partiledarskap, exempelvis här på Ronge Kommunikations blogg i mars 2009.

Men de socialdemokratiska tomtar som tar till orda i Metros artikel för att därmed legitimera den tramsiga krisplanen ägnar sig åt ren och skär mobbing. Det är en "Mosa Mona"-kampanj som inte har några konstruktiva inslag utan bara handlar om att ytterligare sparka på henne som partiledare. Innan jag får se några bevis vill jag inte heller tro att det skulle vara någon borgerlig konspiration - just nu ligger säkert Alliansens hopp att vinna valet i att väljarna till syvende och sist inte skulle vilja se Mona Sahlin som Sveriges statsminister.

Om dessa invändningar, om "krisplanen" som politisk sience fiction, borde journalisterna med litet yrkesstolthet ha skrivit mer och därmed "bäsat" (journalistslang för att "ta ner") historien till det notisformat den hade förtjänat. Istället skulle det hissas och göras till en stor grej enligt nyhetskriterierna: "Oväntat", "konfliktladdat" och "personangrepp".

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om samhälle och politik.

Uppdatering 1: Mary X Jensen punkterar konspirationsterorier.

15 riktigt bra twittrare #Follow2010

Har skrivit ett blogginlägg på Paul Ronges Medieblogg som tar fram 15 bland alla 100-tals twittrare som berikade mitt 2009.

Önskar alla vänner på Facebook och Twitter Riktigt Gott Nytt År!

Nu ska Kristina och jag fortsätta att fira till sena natten. ;-)

/Paul Ronge

Maud Olofsson - sträck på dig och sluta gnälla!

via nyhetskanalen.se

Maud Olofsson skyller sina dåliga opinionssiffor på att hon är kvinna enligt tesen: "Kvinnor med makt provocerar".
Hon har verkligen haft rätt i detta en gång tidigare. Det var när dåvarande statsministern Göran Persson vände ryggen åt henne i riksdagen - så nedlåtande och kvinnoföraktande som en politisk pamp någonsin kan uppträda.
Men den här gången tycker jag Maud Olofsson är ute i fullständigt ogjort väder.

Både när det gäller Vattenfall och SAAB har hon sagt ifrån. Varit tydlig.
När det gäller Vattenfall var hon glasklar med att styrelsen måste göra något åt sin vidlyftiga VD Lars G Josefsson, vilket ju också hände ögonaböj.
Den berättigade kritik hon fick för att hon borde känt till att Josefsson pantsatt hela Vattenfall för ett eventuell tyskt kärnkraftshaveri skulle en manlig minister i hennes position fått med samma kraft.
När det gäller SAAB har hon varit lika tydlig: Inga statliga miljarder till GM, en multijätte som ville få skattebetalarna att betala sina historiska missgrepp.
Klarhet och tydlighet är vad som ger politiker respekt. Men det innebär också att man formerar både anhängare och motståndare kring sig. I Olofssons fall har detta helt uppenbart lett till att motståndarlägret har växt i den allmänna opinionen och oppositionen har inte varit sena att utnyttja situationen. Många bloggare riktar idag kritik mot Olofsson med politiska förtecken.
Det har inte ett dugg med att hon är kvinna att göra. Det är bara att titta på Maria Wetterstrands opinionsframgångar, som ju skett samtidigt.
Jag tillhör dem som tror att Olofsson har räddat svenska skattemiljarder i den såpa som spelats upp, avsnitt för avsnitt med friande lyxbilstillverkare och ett GM som tigit i sitt elfenbenstorn i Detroit, USA.
Risken var överhängande att vi både skulle förlora miljarderna och SAAB, nu kan miljarderna istället användas att hjälpa den utsatta Trollhättan-regionen.
Olofsson borde sträcka på sig och stå upp för sin politik istället för att gnälla om sin kvinnlighet som verkligen spelat noll roll för hennes kräftgång.
/Paul Ronge

Andra skriver intressant om media och politik

Granska journalister - men av rätt skäl!

Jag har fått en mängd kommentarer till mitt blogginlägg på Paul Ronges Medieblogg: "00-talet - Fallna hjältars decennium"

Några av dem är från "Berit" som verkar uppriktigt förbannad över att mediakändisar kliar varann på ryggen och går fria, medan andra kända personer får löpa gatlopp för sina mänskliga tillkortakommanden.
Så här skriver hon
Berits slutkläm lyder så här:
"Media kritiserar ofta kollegialitet inom andra yrkesgrupper. Hur vore det att sätta ljuset på den egna?"

Jag tycker Berits kritik är så intressant att den förtjänar ett nytt blogginlägg, så jag svarar henne här.

Berit: Tack för att du driver den här diskussionen, jag är glad och smickrad över att du gör det på min blogg.
Svaret på din fråga är: Ja, de som blir uppmärksammade av media måste hålla sig i skinnet.

Alla som blir så mediala så de har "ett uppenbart allmänintresse" som de pressetiska reglerna formulerar det måste vara varsamma med hur de agerar. Deras personliga varumärke kommer att granskas och de riskerar att rivas ner från piedestalen. Helt i sin ordning, tycker jag. Tiger Woods har fått mångmiljonkontrakt från sponsorer på sin "helyllestil". När han visar sig vara dubbelmoralist och "varan" sponsorerna köpt inte alls håller måttet är det väl förståeligt att miljonerna töar bort som mellandagssnö?

När det gäller media har du helt enkelt fel, Berit.
Ett antal mediepersonligheter har fått sina privatliv uthängda, har fått klä skott för kokaininnehav, har tvingats kommentera sina fyllor, har blivit offentligt bortgjorda för att de pussat på eller haft privata medierelationer med uppsatta politiker, har figurerat i uppmärksammade muträttegångar och så vidare.

Ditt allmänna journalistförakt leder till att du inte ser att det är precis tvärtom: Via Flashback, via usla bloggar med noll koll på publiceringsregler och via allt mer ekonomiskt desperata kvällstidningaroch sajter så är journalister idag ett MYCKET större villebråd än de var när jag fick mitt presskort 1975.

Och det är väl inte mer "Yellow press" vi behöver i Sverige, utan mindre?

Jag tycker journalister ska granskas med blåslampa och att man ska utkräva ett mycket större personligt ansvar från journalister. I dag kan de bekvämt gömma sig bakom ansvariga utgivare som tar på sig skulden för sådant de inte ens har läst.

Men det ska se på grundval av vad de skriver och sänder, inte på hur de lever sina privata liv.

Därför: Heder åt Niclas Strandh och hans blogg Deepedition som avslöjade att malliga dåvarande DN-reportern Lisa Bjurwald hade noll koll när det gällde USA:s kvinnliga utrikesministrar och åt att bloggare markerade att DN försökte smyga sig ur sitt misstag genom att ändra på webben.

Heder åt alla dem som såg till att alla Liza Marklunds mäktiga mediekompisar inte lyckades tiga bort att "Gömda" var en falsk och inte en sann historia.

Heder åt alla de bloggare som nagelfar journalister för vad de uträttar i sin profession utan att för en minut gräva i deras privatliv.

Jag är helt övertygad om att bloggosfären blir den utlösande faktorn för att allt fler media, liksom Svenska Dagbladet, kommer att upprätta en permanent rättelsespalt.

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om media och journalister.

00-talets fallna hjältar

Jag har skrivit en bloggpost om decenniet som gick med rätt många länkar här på Paul Ronges Medieblogg.

Tror att vi kommer att få se många olika vinklar på årtiondet som gick - men just detta att media kan hissa människor till himmelska höjder och sedan - när de visar sin skröplighet - slunga dem rakt ner i helvetets hetaste hålor tycker jag har varit nästan övertydligt.

Tänk bara på Tiger Woods...

/Paul Ronge

Saabentusiasternas gerillakrig fortsätter - Ny Teknik

via nyteknik.se

Ge tomten en riktig släde, tycker SAAB-entusiasterna på sin "gerillasajt" mot GM här i Ny Teknik
Vi får väl se efter måndag "if Santa's gone turbo".
/Paul Ronge

Anna Anka - en ren medieprodukt

via tv3.se

Har precis sett Anna Anka i ett typiskt avsnitt inför julafton då hon ska konkurrera med svensk TV:s mesta tittarsuccé genom tiderna: Kalle Ankas Julafton.

Massor med bråk och tjafs på svengelska med heminredarna Simon och Tomas om julgranar ska ha plastkulor eller diamanter, gossarna i pyjamas med Anka mitt i sängen som med skräckblandad förtjusning undrar "om de tänker börja tafsa". Trams och flams.

För mig som medietränare är "formatet" solklart: Anka i TV3:s tappning är 100 procent en medieprodukt. Hon spelar en roll som är så medvetet nyanslös så vilken amatörskådis som helst skulle kunna klara den. Hon kanske tycker allt hon säger i programmen. Men det är egentligen inte nödvändigt. Rollen är en nyrik, vulgär bortskämd skånetjej i det häftiga landet "over there" som ger fingret åt allt vad normala människor heter.

Därför varken retar eller engagerar hon mig. I början, när hon gjorde entré i den svenska ankdammen, blev jag bara full i skratt. Nu har det gått över i en gäspning eftersom hon är så enormt förutsägbar och enahanda.I programmet är hon ju lika äkta som de plastkulor hon fnyser åt i julgranen.

Till dem som tänker följa henne på julafton i TV3 önskar jag ett Gott Nytt Liv. Eller åtminstone ett liv.

/Paul Ronge

SAAB:s dödskamp - Gycklarnas afton/ Chef

Har precis publicerat en krönika i tidningen Chef med ovanstående rubrik.

Jag kan tillägga att Spyker i fredags fick se sin aktie raketrusa med 33 procent på Amsterdamsbörsen. Hoppas denna SAAB-tragedi inte BARA slutar i julafton och massor med gratis-PR för grabbarna med racerbilarna. Trollhätteborna är värda bättre.

/Paul Ronge

Min Agenda: Sluta slingra er politiker!

I kväll medverkade jag i Agenda tillsammans med intressanta medieprofiler som Janne Josefsson, Gudrun Schyman och Mats Knutson på ämnet medietränade politiker. Här är en länk från programmet.

Den viktigaste frågan tyckte jag berördes för lättvindigt i ett i övrigt mycket begåvat potpurri från Agendas reporter: Att politiker inte svarar på frågor, utan helst slingrar sig för att få prata obehindrat om sina egna budskap. Detta gäller både frågor från journalister, allmänhet och politiska moståndare.

Förlorare är vi alla väljare som vill att en rak och ärlig debatt ska göra oss klokare på vilka politiska vägval vi vill göra.

Det gäller i alla dåliga exempel vi serverades i potpurri-reportaget i Agenda: Cecilia Stegö Chilô, Bosse Ringholm, Laila Freivalds, Cristina Husmark Pehrsson,  

Men en händelse som ser ut som en tanke är att statsminister Fredrik Reinfeldt bjöd på precis samma sak när han innan vårt inslag intervjuades av programledaren Karin Hübinette. Han svarade inte på hennes frågor utan dunkade bara ut sina budskap om att sossarna tidigare förtidspensionerade och långtidssjukskrev som svar på frågorna om varför cancersjuka som har deltidsjobb idag ska tvingas till arbetsförmedlingen. Långrandigt och med den gamla vanliga fördelen att en manlig röst alltid kan överrösta en kvinnlig.

Detta att inte lyssna utan bara köra en envägskommunikation tycker jag är politikens Akilleshäl.

Tacka vet jag Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Veronica Palm, Maud Olofsson och andra som faktiskt kommunicerar på riktigt genom att både lyssna och prata!

/Paul Ronge

Paul Ronge